En flygvärdinna kom fram till henne, "Miss Mabel? Följ med mig så ska jag hjälpa dig att hitta ditt plan." Mabel visste att hennes föräldrar hade skickat någon som skulle se efter henne. Mabel följde efter kvinnan. När de kom fram, checkade Mabel in och gick in och satte sig på planet.  

Efter flera timmar av sömn vaknade Mabel av att en kvinna bad henne kliva av planet. Hon gjorde som kvinnan sa och klev av planet.  Hon kollade runt omkring sig. Hon läste på en av skyltarna "Welcome to Amsterdam" stod det. Amsterdam? Hur hamnade hon där?  Hon skulle inte mellanlanda. 
Hon tog snabbt upp sin mobiltelefon och försökte ringa upp sina föräldrar men det fungerade inte, pengarna på mobiltelefonen hade tagit slut. 

Hon gick runt på flygplatsen och bestämde sig för att fråga någon ifall hon fick låna deras mobiltelefon och ring ett samtal ifrån den. 
Hon såg en kille som hon tyckte såg snäll ut, hon gick fram till honom."Hej! Skulle jag kunna få låna din telefon för att ringa ett jätteviktigt samtal ifrån den?" frågade hon.  Han kollade upp från sin telefon och kollade på Mabel en kortstund. "Ja självklart får du det" sa han samtidigt som han räckte fram mobiltelefonen. 
När Mabel sträckte fram handen och försökte ta den så höll han kvar telefonen. 
"Men innan du får den så måste du berätta för mig vad som har hänt med dig." 
Hon förstod inte vad han menade, kunde han se på henne att hon var borta?  "Jag ser att du har gråtit, jag kan inte låta en ung vacker flicka som dig vara ensam på en flygplats gråtande." 
Mabel visste inte riktigt vad hon skulle säga, hon tyckte att han pratade som en äldre man. 
Hon kollade på honom under en kort stund. Hon satte sig bredvid honom och berättade vad som hade hänt.

Hon kände någon sorts trygghet i hans ögon, hon kunde berätta allt för honom. Det var konstigt eftersom Mabel aldrig berättat någonting för någon innan, hon har alltid varit väldigt hemlighetsfull av sig. Men den här killen var annorlunda.
"Vad hemskt. Du kan få åka med mig och mitt crew, sedan kan vi fixa hembiljetter till dig." sa han och log.
Mabel blev fundersam, han var snäll och så men att åka till något annat land med en främling kändes väldigt fel. 
Han kollade på henne och sa "Jag vet att du kanske tycker att det är läskigt, eftersom du inte vet vem jag är. Men det känns som om vi känt varandra väldigt länge. Jag heter..."

Lite kort.. Lovar ska försöka göra nästa längre.
Vem tror ni att killen är? 
Hoppas att gillar kapitlet!
Tack till alla fina kommentarer som jag fick på de förra kapitlet! <3

 

 

 

 

 

 

Jag är trött på allt och alla. Varför ska alla alltid berätta för mig vad jag ska göra? Varför ska folk alltid döma mig och berätta vad som är rätt och vad som är fel? Varför kan jag inte bara få vara glad? 

Jag kanske inte är perfekt (Jag vet att jag är långt ifrån perfekt) men jag är jag och jag är stolt över det Varför slutar jag bara inte? Vad är det som får mig att fortsätta? Vad är det som får mig att gå upp på scen varje gång och göra andra glada? Är det alla pengar som jag får av det? Är det uppmärksamheten? Eller är det personerna som står och skriker efter mig?

Jag har alltid velat ha det här, men efter att ha gjort samma sak hundratals gånger så vet jag inte vad det är som får mig att göra det igen. Hur kom jag hit? Varför gjorde jag såhär mot mig själv?  Varför gör jag så mot honom? Varför gör jag så mot oss?

Detta som en sorts introduktion.Novellen kommer att handla om Justin Bieber, One Direction, Cody Simpson och massa andra kändisar. 

Kommentera gärna vad ni tror den kommer att handla om.